Vipsen & Emma

På allmän begäran kommer här några bilder på mitt dockhus :)

Vilken härlig helg vi har haft! I fredags slutade jag redan klockan två så den dagen kändes nästan som en ledig dag.. Blev nog 1½timme extra promenad den dagen, jättehärligt! På kvällen gick jag, Markus och Vipsen en tur till parken. Först lekte vi massor, gömde oss bakom träd, tappade vantar och annat som Vipsen uppskattar.. Sen hittade vi små kullar med snö.. Barnasinnet kröp fram (på Markus, hos mig finns det nog även i vanliga fall..) och vi prövade att åka på rumpan i nedförsbackarna. Shit så roligt! Nästan lika roligt var det att sen försöka krypa uppför de snorhala kullarna... Som vi skrattade! Hälften av tiden låg vi i högar på marken och bara skrek av skratt.. Vipsen, ja han mest bara skrek.. och skällde.. och bet i våra kläder... Han var inte så jätteförtjust i vårt val av aktivitet :) Haha. Men även han fick pröva att åka några gånger, sittandes i knät. Ganska nöjd och glad, men mest bara hysterisk.. Stackarn.. Fast det får han bjuda på för vi hade otroligt roligt! Man behöver verkligen få slappna av på det sättet ibland. Bara skaka av sig all stress och press och bara vara.. Få skratta tills man gråter :) Efter en låång stunds åkande gick vi vidare till lekparken. Där fick Vipsen ågna sig åt sitt nöje- åka rutschkana.. Vi hade dock glömt en sak- även rutschkanor blir halare på vintern. Vilken fart han fick! Det var dessutom en sån som har en snurr.. Han flög rätt rejält.. Men han tyckte om det! Och han gjorde det såklart självmant! Det enda vi behöver göra är att visa honom var han klättrar upp, sen springer han upp och åker själv. Han gjorde det dessutom en gång till så jag tror inte att han tyckte att det var farligt alls. Jag provåkte däremot och jag tyckte att det var så pass läskigt att jag var tvungen att blunda.. Hmm.. Han är ju inte direkt rädd av sig den lille hunden :)

Igår åkte vi iväg ut på landet för att hitta ett fint promenadområde och vi lyckades verkligen! Vi hittade en skog som nästan kan räknas som riktig skog! "Helt öde" var den så lillen fick springa lös. Både han och vi njöt i fulla drag! Fikakorg hade vi dessutom med oss med mackor och varm choklad.. Helt underbart.. Vipsen var vääldigt trött efteråt! Vi kom hem vid 11 och sen sov han i princip hela dagen..

Lördag kl 12:00- Kaninen anländer
Lördag kl 12:08- kaninen är död...

Tiden verkligen bara flyger fram! För bara någon vecka sedan så var det verkligen vinter och kolmörkt ute hela tiden, men nu börjar vi äntligen gå mot vår! I torsdags morse var det ljust när jag kom till jobbet och i fredags eftermiddag var det ljust nästan ända fram till stängning. Underbart!

Angående fotomodellandet så gick det bra, förutom att Markus och Vipsen fick sitta och vänta i 1½ timme.. De använde hundarna till ett motiv var så det blev ju bara ett kort, men det är bättre än inget. Som tack fick man dessutom en stor (10 eller 15 kg, inte säker) säck med hundmat. Riktigt veterinärfoder (hills) så den är säkert värd 600kr :) Hemsidan har inte uppdaterats än så jag har inte sett bilden, men jag lovar att länka när den är fixad.



Vecka 9 (nästnästa vecka) börjar tävlingslydnaden! Det ska bli så otroligt roligt! Vi kämpar på och tränar en del. Jag har tyvärr inte riktigt hittat min motivation än och lider fortfarande av lite vinterdepp så jag har svårt att engagera mig. Förhoppningsvis blir det bättre när träningsgruppen sätter igång så jag får en spark i baken :)
En liten genomgång av momenten kan jag dock bjuda på:

Platsliggning- Klarar nog en minut utan upprepat kommando, men jag har svårt att sluta belöna . Till slut ska han klara 2 minuter med störning och mig helt passiv så vi har låång väg kvar
Tandvisning- Svårt att träna på då jag inte känner några människor :P Vipsen är ju lite osäker på människor så jag tror faktiskt att jag väntar med det till träningen sätter igång så får instruktören kolla hans tänder och så får vi se hur det går..
Linförighet- "fot". Han börjar förstå positionen lite och raksträckorna går oftast kanon. Helomvändning och högersvängar fungerar också okej, men vänstersvängar är svåra. Det behövs mycket mycket mer träning innan det blir ett bra moment. Motivationen måste också förstärkas, han har lätt att tappa fokus
Läggande under gång- Ett av de momenten som känns "enklast". Snabba lägganden har har och mina dubbelkommandon är inte så hemska. Fria följet innan själva läggandet och att han ska ligga kvar tills jag kommenderar sitt är det som blir svårt
Ställande under gång- Samma där- fria följet och att stanna kvar blir svårast. Här har vi dock problem med själva momentet plus dubbelkommandon också. Än så länge kan han knappt ställa sig med handtecken när han är framför mig. Det är sjukt mycket svårare att göra det vid min vänstra sida med enbart röstkommando.. Det blir svårt!
Hopp över hinder- Ja, själva hoppet blir nog inte så svårt. Däremot måste han ju göra en korrekt ingång efteråt.. Får jag bara till ingångarna så fixar vi nog detta moment!
Apportering- Han ska sitta still med en apport i munnen- det är svårt! Att hämta apporten, eller att bära den, det är ju simpelt. Men att sitta still, det är svårt! Vi tränar och tränar och det kommer nog ge sig så småningom..
Helheltsintryck- Mitt favoritmoment :) haha. Det är ju inget moment i sig utan bara en bedömning av samspelet med hunden och typ hur glada hund och förare är. Om inte Vipsen stressar upp sig och börjar skälla så hoppas jag på höga poäng. Hur kan en så söt hund som Vipsen få annat än en 10a? :P

Jag tror det var alla moment.. Som ni kan se så har vi en hel del kvar. Främst grunder- Ingångar och position vid fotet.. Vi får väl se hur det går..

Förra helgen var vi iväg på privatlektion med lilla skrutten för att få lite hjälp med hans osäkerhet och utfall. Tjejen vi går hos är otroligt trevlig och duktig. Hon utbildar sig just nu till hundpsykolog och det visade sig att hon ville ha oss som sitt projektarbete under utbildningen! Otroligt roligt! Och bra för oss då lektionerna helt plötsligt kostar en tredjedel så mycket bara :)  Vi gjorde inte så mycket första gången, pratade bara igenom allt, men bara tanken på att vi nu har någon som ska hjälpa oss gör att det känns bättre..



På tal om något annat så är det nu sex veckor sen jag slutade äta godis och kakor! Igår  (alla hjärtans dag) "fuskade" jag lite och bakade kladdmuffins, men de tänker jag inte ha ett dugg ångest för! 3½ kg har jag gått ner på de veckorna så jag är väldigt nöjd :) Tanken nu är att låta bli sötsaker fram till min födelsedag i mars i första hand och sen får vi se. Känner jag fortfarande som jag gör just nu så tänker jag fortsätta. Det är underbart att inte vara styrd av sitt sockerbehov!
I tisdags till exempel så slutade jag tidigt från jobbet och var hemma vid fyra. Då tog jag en banan och sen åt vi middag 17.30 och efter det åt jag inget mer den kvällen. Det hade ALDRIG hänt förut!! Även om jag inte hade ätit godis så hade jag antingen ätit massor av mackor eller så hade jag småätit frukt hela kvällen och dessutom hade jag ätit dubbelt så mycket till middag.. Nej, jag är verkligen nöjd med min förändring!!
Motionen har jag också blivit mycket bättre på. När jag slutar tidigt nu så försöker jag alltid gå minst en timme med Vipsen. Förut gick jag alltid kortast möjliga väg hem från tåget, nu försöker vi ta så lång omväg som möjligt. Problemet är bara att Lund är så mini så vi hinner runt hela stan på en timme! (det har jag nog nämnt förut). Igår var Markus också duktig och följde med ut på en tvåtimmarsrunda och sen på kvällen gick vi i 45 minuter till. Imorse gick vi i en timme och jag hoppas att det blir en sån runda till. Det är så härligt att gå! I fredags gick vi i två timmar (8km!) på dagis (jag, Yasmine och två praktikanter. Ja, några hundar också såklart :P), underbart!


I fredags fick Vipsen träffa dagishunden Cliff. Jag trodde att de skulle passa perfekt som lekkompisar då båda älskar att springa och leka jaktlekar, men Cliff tyckte att Vipsen var jobbig så han ville inte alls leka, haha :) Det var väldigt roligt att se för i vanliga fall är det Cliff som är så otroligt på så att alla andra hundar backar- nu var det Cliff som backade och försökte gå undan medan Vipsen fjäskade och ville leka :P

I fredags ringde de från veterinärstationen och sökte mig. Jag blev väldigt förvånad eftersom det är mer än sex månader kvar innan nästa vaccinering. Jag svarar och får höra "- Hej Carolin! Det här är *** på ****. Jag har en liten annorlunda fråga till dig. Skulle Vipsen vilja bli fotomodell? Vi ska göra om vår hemsida och behöver söta hundar som kan vara med på korten. Vi funderade på vilka söta kunder vi har och så kom jag på det! Vips! Han är ju bara för söt!"
Min hund!! Dom vill ha med MIN hund!! För att han är så SÖT!! :) Tror ni jag blev glad? O-ja! Typiskt nog var det så klart det enda dag jag inte kan så jag var tvungen att tacka nej. Ringde Markus och var jätteglad fast besviken, men då lovade han direkt att han kunde åka dit med honom! Woho!! Skyndade mig att ringa tillbaka till veterinären och tacka ja :) Ska bli väldigt kul att se hur det går.. Jag antar att dom vill ha bilder där han låtsas bli undersökt, sitter i väntrummet osv.. Vet inte riktigt hur bra Markus kan få honom att posa i såna situationer, men vi håller tummarna för att det ska gå bra :P


Just nu är det någon tik som löper här utanför så Vipsen har varit väldigt jobbig hela veckan. Gnäll, gnäll, gnäll och ännu mer gnäll heeeeela tiden. Hemma går det väl an, men på tåget blir jag vansinnig när han inte kan hålla tyst!
I helgen har vi märkt en liten förbättring så förhoppningsvis har det snart gått över..
Vi funderar allt mer på att kastrera honom. Kemisk kastrering blir det i så fall i första hand så att vi får se hur resultatet blir. Jag vill egentligen inte, men varken han eller vi mår ju bra när han är så stressad och inte kan slappna av...

Annars så tränar vi på med tävlingslydnaden. Inget moment är ens 50% klart, men de flesta har en rätt bra grund iallafall.  Just nu kämpar vi mycket med att få till grundpositionen till linförigheten (ja, den ingår ju i princip i alla moment) och så ingången till inkallningen. I slutet av februari/början av mars är det tänkt att tävlingslydnadsgruppen ska börja så det ser jag verkligen fram emot!

Idag tog vi och knatade bort till Brukshundklubben. Där tränade vi en del inkallning och så körde vi agility. Otroligt roligt, men jag håller verkligen med Yasmine mer och mer. Agility är så otroligt simpelt! Vi har varit på agilitybanan 4-5 gånger och aldrig tränat "på riktigt", men idag körde vi ändå en hel bana  utan problem. Visst får jag hjälpa honom vid slalomen, men de andra hindren och handlingen, det sitter ju redan! Självklart krävs det lite mer för att tävla på elitnivå, men efter en veckas träning tror jag absolut att vi hade kunnat ställa upp på en nybörjartävling.. Jag skulle dock aldrig få för mig att tävla i agility då det är så fruktansvärt stressande. Stackars Vipsen skulle bli helt förstörd om han tvingades utstå den stressen och pressen. Nej, tävlingslydnad är nog mer vår grej :)