En hund och hans leksaker...
barnleksaker är perfekta aktiveringsspel
tråkvippen valde en tennisboll när jag bad honom välja en sak ur högen :)
en del av vippens samling med saker han hittat på promenaderna :) han äälskar skor och
blir helt överlycklig om han hittar en- självklart får han då ta med den hem! :)
Carolin
Vår första rallylydnadstävling!
174 poäng och en 4e plats av 17! :)
Tävlingen hölls på Höörs brukshundklubb och var riktigt rolig. Vilken attitydskillnad mot för när man tävlar vanlig lydnad! Alla var trevliga och pratade med varandra. Flera gånger under tävlingen så pratade domaren med de tävlande och gav råd inför nästa gång osv, helt underbart! Dessutom ingen platsliggning och en massa lösspringande hundar- första gången jag varit på en tävlingsplan utan ont i magen och panikkänsla.. Nu var jag bara vanligt nervös :) Vi gjorde dock ett misstag med vippen och det var att ta ut honom ur bilen alldeles för tidigt, han var helt slut av alla intryck och dofter innan vi ens kom in på planen. Jag trodde han skulle bli lite peppad av att bara sitta still och titta, men det är uppenbart att huvudet jobbar för fullt även om vi bara sitter still och tittar. Försökte peppa honom ordenligt precis innan det var vår tur, men han var inte alls sugen så det var lite svårt. Det enda han gick med på var att kampa med kopplet, det tyckte han var kul :) Nästa gång tar jag nog ut honom lite precis när vi kommer fram så att han får lukta och kissa av sig, men sen får han sitta i bilen tills det är ett par hundar före oss bara. Ska även ta med en leksak så vi kan leka rejält innan vi går in på planen.. Får se hur det funkar :)
Tävlingen igår gick väl egentligen inte så bra då han var så trött och omotiverad, näsan var i gräset mest hela tiden på rakorna, men momenten skötte han jättefint. Han är duktig på att lyssna på kommandon :) På grund av hans nosande så gjorde vi dock ett moment fel och fick 10 poängs avdrag direkt. Momenten heter "Stop, ligg, gå runt". Man ska alltså stanna, hunden sätter sig fot, man säger ligg och när hunden ligger ner så ska man gå ett varv runt honom. Jag är så van att han alltid sätter sig när jag stannar, så att jag bara behöver säga ligg, den här gången märkte han dock inte ens att jag stannat så vi missade sittet och han la sig direkt istället.. Hade jag tagit det lugnt och verkligen läst skylten så hade jag nog kommit på att jag skulle säga sitt först, men som sagt, missade det och tappade 10 poäng. Hade jag inte missat det hade vi kommit 2a eller 3a och fått stå på pallen! Men vi tar det nästa gång, eller nästa, eller nästa :)
Framme vid skylten vi missade på, visst ser han taggad ut? :)
här satte han sig iaf självmant :)
vojne vilken sned front (han ska sitta rakt, mitt framför mig..), men jag är glad att han gjorde fronten alls :)
Jag skulle dock vilja veta vad det var för speciellt med gräset igår? Alla hundar förutom 2 luktade sig igenom hela banan! Vippen brukar absolut vara luktig så för hans del var det väl inget konstigt, men även han var luktigare än vanligt. Det var liksom inte "lukta lite här, lukta lite där" utan alla hundar verkligen spårade hela banan igenom.. Kan vara så enkelt att det bara var nyklippt, blött gräs där alla dofter kom fram extra tydligt, men känns som att det var mer än så.. Och nej jag använder det inte som bortförklaring till att det gick "dåligt", självklart är det upp till mig att kunna motivera honom till att höja näsan.. Vi jobbar på det :)
Köpte för övrigt en tävlingsbok igår, en blå fin liten bok där alla tävlingsresultat skrivs in, jag blir glad bara jag ser den :)
Så, nu laddar vi inför nästa tävling som är om en vecka :)
Carolin
Boyen 1997.08.07- 2005.08.25
Första dagen hemma, i mammas famn
Idag är det fem år sedan min Boyen fick somna in. Min underbara, älskade boyen..
Han var verkligen allt för mig, han var den som gav mig styrka och viljan att leva..
Jag minns så väl dagen vi hämtade hem honom. Det var den 5e oktober 1997. Mamma och Roger tog med mig i bilen för en överraskning. Jag hade från början ingen aning om vad vi skulle göra, men ju längre vi for, desto färre alternativ kunde jag komma på. Till slut tänkte jag att det måste röra sig om antingen turridning eller valp. Jag kunde dock inte se några ridkläder och roger rider ju inte, så det lutade mer åt valp.. Jag var så excalterad.. Tänk om vi verkligen skulle hämta en valp? Jag var 11 år och hade drömt om en egen valp i många år.. Så körde vi slutligen in på en gård och parkerade. Framför bilen fanns en hundgård och i hundgården fanns det en hund.. och en massa valpar! Gud så lycklig jag var! Ägaren släppte ut tiken och boyen på gården och dom var såå fina.. Boyen var den sista hanvalpen så vi fick inte välja, men det gjorde ju inte så mycket då boyen så klart var finast och bäst av alla..
På vägen hem satt han i mitt knä i baksätet, vi bredde ut en jacka över resten av sätet. Jag tror inte vi hann långt så hade han kissat ner jackan.. En ny jacka lades dit, även den kissades på.. Ännu en jacka, samma sak.. Det här kom att bli en röd tråd i boyens liv.. Han kissade alltid mycket och ofta, gärna även inomhus.. På vägen stannade vi sedan för att äta, pommes och hamburgare. Boyen visade sitt sanna jag redan då och försökte maniskt stjäla mina pommes. Efter en stund gav jag upp och skickade fram min mat till mamma så att hon fick hålla den åt mig för det var omöjligt att försöka ha den i knät när lillen fanns så nära..
De första månaderna med honom bodde vi på andra våningen i en lägenhet vars ena rum hade heltäckningsmatta.. Jag skulle inte vilja se hur golvet ser ut under den idag, för det var fler än en gång den lille lyckades kissa just där.. Jag förstår honom ju, alldeles mjukt och skönt för en liten valp att sätta sig där..
Som valp var Boyen riktigt riktigt jobbig. Nu förstår jag ju att det fanns anledning till det (passitivitetsträning och liknande fanns inte ens på kartan då..), men då tyckte jag bara att det var hemskt.. Det var många gånger jag grät efter att ha varit ute med honom. Han var helt okontaktbar, toksprang bara i cirklar, hoppade och högg i ens kläder och vägrade släppa. Han kunde hålla på i evigheter med att kampa med allt, främst kläder och koppel och jag hade inte kunskapen eller förmågan att bryta honom.. Han sov aldrig (och när han väl somnade var man tvungen att sitta blickstilla för han vaknade av minsta lilla ljud) och han kissade jämt. Han kissade alltid inne trots att han precis varit ute och medan man hämtade papper kunde han göra både en och två pölar till.. Nu förstår jag ju att han antagligen hade urinvägsinfektion, men inte heller det förstod vi då..
Ett par månader efter att vi hämtat honom flyttade vi till hus i byn och där blev det lite enklare. Han kunde vara lös och det vara bara att öppna dörren och släppa ut honom..
Roger hade redan en jämthund, Zorro, när vi flyttade till huset och jag och mamma brukade ta hundarna på promenad. Boyen var ju så liten då så vi gick bara med några hundra meter, men sen fick jag oftast vänta där för det var "omöjligt" att få honom att gå åt andra hållet när mamma och zorro gick iväg.. Han ville alltid vara nära hela flocken den lille boyen.. Någon direkt ensamhetsträning fick han aldrig, vi hade ju hundgård som hundarna var i när de var ensamma. Ibland hände det dock att vi lämnade dom ensamma inne och för boyen slutade det alltid på samma sätt. Allt ätbart som gick att nås med en hundnäsa drogs runt i huset och gömdes på passande ställen. Ett flingpaket i sängen, en brödförpackning i hundbädden.. Det mesta var helt och fint, men ett och annat åts även upp..
Mat var boyens stora passion här i livet och han åt verkligen allt.. En gång smet hans och hans syster Lady ur hundgården och var borta i flera dagar, vi var verkligen oroliga och letade hela dagarna, mamma gicks längs ån och vi cyklade längs vägen, men inga hundar nånstans.. Till slut fick vi höra av en familj att de fått besök av hundarna i sin sommarstuga. Lady hade inte vågat sig in, men Boyen, han hade helt enkelt spatserat in genom den öppna dörren, pussat på en liten bäbis som satt på golvet och sen tiggt till sig lite korv.. Hundarna kom hem så småningom, tror de var borta tre dagar sammanlagt..
När han var 3 år hade vi lessnat på att han drog så mycket i kopplet så jag anmälde mig till en kurs i allmänlydnad med honom. Oj som han älskade kursen! Det var inte fullt så roligt för mig.. Efter första kurstillfället hade jag blåsor i hela händerna efter att han dragit runt på mig, ett annat av tillfällena kissade han ner hela mitt ben när han missade en buske.. På platsliggningen ålade han runt hela planen och när tikarna löpte så ylade han oavbrutet.. Men som han charmade alla! Det slutade alltid med att alla skrattade åt honom.. Han ville ju bara väl den lille skrutten.. Alla tikar ville han leka med och hanhundarna ignorerades totalt. Flertalet gånger frågade de andra om det verkligen var en hanhund jag hade då deras hanar muckade med varandra totalt medan boyen satt där, log och viftade på svansen.. Alltid glad var hans motto.. De andra hundar vi haft har alltid vaktat sina hundgårdar, men boyen, han släppte glatt in andra hundar där och tyckte bara att det var roligt med sällskap..
Vi tränade en del jag och den lille. Främst tränade vi konster, men vi körde även agility och spår. Spår var han en fena på, agilityn gick väl sådär.. Han var duktig på hindren, men han kunde lika gärna sticka till skogs efter första hindret.. Till slut byggde min snälla morbror en egen bana åt mig som vi kunde hägna in så då gick det lite bättre.. Jag önskar att jag hade vetat det jag vet idag.. Tänk hur långt vi hade kunnat komma med den kunskap jag har nu? Tänk om vi kört klickerträning och gjort allt rätt från början.. Jag är ledsen för det Boyen..
När jag gick gymnasiet i Umeå kom mamma upp med boyen så att han skulle få vara med på en lektion. Att ha honom i lägenheten var ett äventyr.. Som nämnt tidigare så tyckte han om att kissa på saker och i hyreshuset fanns det ju både trappräcken, dörröppningar och trösklar som behövde märkes och i lägenheten sen, oj, där fanns det massor! Det blev en hel del skurande.. På skolan blev alla fascinerade över hur stor han var, dels var han tjock, men han var även rätt stor för sin blandning- hamiltonstövare/gråhund. När den reaktionen gått över tror jag att han charmade de flesta även där.. Han var väl kanske inte jätteduktig på agilitybanan just den lektionen, han tyckte det var roligast att gå in i tunneln och kissa..
Våren 2005 började han dricka väldigt mycket. Vi tänkte inte så mycket på det först, det började ju bli varmt ute och då är det klart dom dricker mer.. Ett tag senare åkte vi till skogen för att plocka hjortron. Vi hann bara stanna bilen och öppna dörren så kastade sig boyen ut, satte sig och kissade mängder.. Jag och mamma tittade på varandra och visste att våra farhågor besannats.. Vi bokade tid hos veterinären för att kolla hans blodsocker och mycket riktigt, han hade fått diabetes. Vi fick veta att det kanske kuna gå bra och åkte hem med en lista på mat som han skulle äta.. Han blev dock bara sämre och ett tag senare bokade vi en ny tid. Värdet hade då blivit ännu sämre.. Det märktes så väl hur dåligt han mådde. Han hade ont.. När veterinären skulle ta provet så morrade han och jag var tvungen att hålla i honom, det hade aldrig hänt förut..
Vi bokade en tid en vecka senare så att han skulle slippa må dåligt.. Vi gjorde den veckan till boyens vecka.. Jag tror aldrig jag gråtit så mycket någonsin som den veckan, men vi gjorde allt för att han skulle få ha kul. Vi gick i skogen varje dag, plockade massor av hallon. Han fick vara lös hela tiden, bada, springa, äta bär.. En av sista turerna i skogen minns jag så väl.. Vi var och plockade hallon och han lommade runt lös. Han var nu så pass dålig att han inte stack ifrån oss så man behövde inte ha sån koll på honom.. Jag och mammade hade med oss varsin nektarin som vi åt och kastade sedan kärnorna in i skogen. En stund senare hör jag nåt som knakar, tittar upp och där står boyen och tuggar på kärnan. Tar den ifrån honom och kastar iväg den, samma visa igen, han hämtar den och försöker äta upp den.. Igen och igen. Jag förstår inte hur jag inte kunde komma på att jag skulle lägga undan kärnan i stället för att kasta den? Jag minns inte hur det slutade, om han slutade hämta den eller om jag slutade kasta den.. Men han var iaf busig mitt lilla hjärta..
Dagen innan det var dags var vi till skogs igen, det duggade lite och vi hade med ett paraply. Rätt som det är tar boyen paraplyet och springer iväg med det. Han hade aldrig tagit saker och han hade definitivt aldrig gillat att bära på saker, men den här dagen bar han paraplyet hela promenaden..
När det var dags åkte vi till veterinären och gick in till henne. Boyen var trött och mådde dåligt, men han var lugn och glad.. Jag satte mig på golvet hos honom och pratade med honom medan han somnade.. Berättade för honom hur mycket han betydde för mig, vilken underbar underbar hund han var.. Det var på ett sätt skönt att se honom somna in och slappna av, veta att han nu skulle slippa lida.. Vi åkte hem med honom i bilen. Hemma var det redan förberett för honom och han fick lägga sig i sin skog.. Jag klarade in av att se honom läggas ner i graven, men jag vet att mamma la ner hans favoritboll så att han inte skulle ha tråkigt..
Min älskade underbara Boyen.. Jag har aldrig träffat en hund med hans personlighet, en hund med hans lugna trygga glädje.. Han hade förmågan att få alla att känna sig älskade.. Jag hoppas han kände själv hur mycket vi älskade honom.. I fyra och ett halvt år har jag dragit på ett otroligt dåligt samvete.. hur kunde vi låta honom bli så tjock? Hur kunde vi låta honom få diabetes? Hur kunde vi låta honom dö? För ett halvår sedan läste jag en artikel om diabetes där det stod att för hundar handlar det mer om ärftlighet än om livsstil. Två av de raser som toppade listan över vilka som drabbas oftast var hamiltonstövare och gråhund.. Jag väljer att tro att han skulle ha fått diabetes oavsett vad vi hade gjort.. Jag väljer att inte längre ha dåligt samvete, jag orkar inte mer.. Jag gjorde vad jag kunde för dig min älskling, men jag kunde inte rädda dig..
Jag saknar honom, men jag vet att han är lycklig nu.. Han springer där uppe tillsammans med Lady, Migo, Rocky, Herman, Zorro, Lufsen, Budda och alla sina andra kompisar..
Jag saknar dig Boyen.. Du var mitt allt..
Carolin
Ystad djurpark!
Vi hade otroligt kul, speciellt vippen :) Det fanns många djur han kunde titta på och en del han kunde skälla på.. Av nån anledning var hästdjuren läskigast- åsnorna och zebrorna var värst.. Kan iof ha varit för att de kom ända fram till staketet :) Var en hel del andra hundar där också, men de brydde sig lillen inte ett dugg om (yes! hur skönt som helst att han kan vara så duktig ibland). Pratade med lite folk också, en man som haft corgis förut, hans son och sonson. Vippen var kanonduktig! Lite skall bara, sen hälsade han så fint så :)
Själv blev jag helt salig, rörd och aningen tårögd när vi kom till inhägnaden med angoragetter.. Såna hade dom två av på en av mina praktikplatser under gymnasiet och jag blev helt såld på dom. Vilka underbara djur! Att den praktiken varit bland det roligaste jag någonsin gjort gör ju inte känslorna mindre..
Ja, förutom djur fanns där även Massor av bajs och bajsdofter som lillen kunde rulla sig i.. Oj vad han njöt! Har faktiskt inte luktat på honom än, men kan tänka mig att det blir en dusch ikväll innan han får ligga i sängen :)
lemurer, dom pratade roligt :)
Wallabys! Vippen tyckte dom såg ut precis som kaniner! Fast större!
vippen skvallrar att det är nåt konstigt där :)
Hej!
uh, du var läskig!
.. fast du luktar gott..
såg du den mamma!? Den var konstig!
oj, vad är du för nåt?
... nja
nä usch, jag går..
hej! Du var lagom stor!
Åsnor! Bäbisen har en fjäder i munnen :)
du luktar gott..
fast du ser ganska konstig ut..
Ha, dom har pucklar! Ser kul ut!
Här är dom.. Det underbaraste djuret som finns, förutom hundar.. Angoragetter..
Vippen gillade dom också :)
Det enda djur som blev arg på vipp. Den hade ungar som den vaktade rätt rejält..
Apor! Det var pensionerade försöksdjur- väldigt härligt att se hur bra de hade det! Blev faktiskt imponerad av deras inhägnad. Det var mycket olika saker för aktivering både inomhus och utomhus..
Det var en väldigt liten djurpark och inte så många arter, men jag blev väldigt glad över att se hur pass bra de flesta djuren hade det.. Jag åker gärna dit igen :)
/Carolin
Promenader..
vanlig promenad.. lillen ligger, blänger och vägrar röra sig..
ny promenad :)
Vippen är riktigt riktigt less på våra vanliga promenadvägar och de flesta promenader lägger han sig bara ner och vill inte gå. Eftersom vi så klart vill att han ska ha roligt så försöker vi nu hitta nya vägar och även åka iväg till andra ställen för att han ska få se lite nytt. Gud vilken skillnad det är på honom när han går på de nya ställena! Där går han längst fram i kopplet (han drar till och med litegrann ibland), svansen rakt upp, öronen spetsade och ett stort leende i ansiktet! Det är riktigt kul att se! Fast det gör dte å andra sidan ännu värre att behöva se hur han ser ut när vi går vår vanliga kisserunda här.. De sista dagarna har vi försökt undvika kisserundan helt och istället gått åt andra hållet, det gillar han! Morgonpromenaden igår och idag gick vi ungefär 1 timme och 20 minuter längs en väg där han kan gå i flexi mest hela tiden. Det finns även en hel del kaniner som han kan spana på, så den vägen uppskattas :)
Ikväll ska vi till markus mamma så lillen kan springa i trädgården och imorgon ska vi iväg på djurpark så han slipper nog en del av kvarteretrundorna ett par dagar till iaf :)
åkern har svämmat över så lillen kan bada :)
vippen bland sockerbetorna!
(ber att få påpeka att han självfallet inte får förstöra nåt på åkern! Han går enbart i fårorna mellan plantorna)
har hittat en pinne!
rullar runt :)
Efter promenaden kan det vara gott med nåt kallt.. Som en milkshake till exempel :)
jag tycker om dig matte!
/Carolin
Hundens dag & Rallylydnad
yerkes
Nåja, åter till hundens dag.. Det var väldigt roligt, men inte så roligt som det hade kunnat vara! I fjol hade de tre tävlingar man kunde delta i- hundförarmärket, enkel lydnadstävling och välvårdad hund. I år var det bara hundförarmärket. I fjol hade de även flera stånd som sålde hundsaker, i år fanns det inte ett enda! De stånd som fanns sålde hästsaker och ehm, tvål.. Inte riktigt det vi var där för.. Robur var dock där så vi fyndade en del mat och godis till lillen :)
Hundförarmärket tävlade vi i allihop och alla blev godkända! Trots godkänt resultat så fick vi lite lustiga kommentarer.. Både jag och milla fick kritik för att vi sa "vänta" och inte "stanna kvar" när hunden skulle sitta kvar.. Jag förstår inte riktigt vad valet av kommandoord har för betydelse så länge hunden vet vad den ska göra? Milla fick även kritik för att hon gav yerkes godis- han är 15 veckor gammal!! Det är väl ändå bra att han får godis när han är duktig? Vippen är tre år och han fick ändå några godisar, det såg dock inte domaren :)
linförighet
mandie och yerkes väntar på sin tur
gå på planka- plättlätt!
mandie på plankan
yerkes går fint i koppel :)
sitta kvar
gruppfotografering
mandie kan markera stolpar :)
Bland det roligaste var dock att vi lyckades träffa tre andra corgis! Cardigans till och med! Tre tikar så vippen blev glad :) De två första hade samma ägare och kom från wesaborg om jag inte missuppfattade. De var stora! Den ena var nog normal, det är vippen som är liten. Men den andra var både för stor och dessutom fluff (långhårig) så den var typ dubbelt så stor som vippen! Tyvärr syns det inte riktigt på bilden.. Men det var väldigt roligt för det märktes att vippen var trött. Hundarna nosade lite i varandras ansikten och sen satte/lade de sig alla tre och vilade medan vi pratade :)
Dan bakre är den stora fluffen, tror hon var 6 år. Den i mitten var tio år tror jag..
Puss! Tror att den här tiken var från Cafrems kennel.. Hon var iaf från flyinge :)
Hon hade lika krokiga framben som vippen :)
Jag passade på att titta lite på rallylydnadstävlingen som hölls där också (den var det föranmälan på, därför vi inte kunde tävla) för att se hur det egentligen ska se ut. Det såg verkligen inte svårt ut! Jag och vippen är definitivt redo för att tävla! Jag är väl medveten om att det kan gå åt skogen på tävlingar oavsett hur redo man är, men nu är det dags att testa iaf! Vi kan ju inte mer än misslyckas :) Jag har iaf anmält oss till två tävlingar nu, en nästa helg och en helgen efter det.. Ska bli spännande! Tittade på lite rallyfilmer igår och insåg att vi misstolkat en av skyltarna så det momenten måste vi träna om litegrann.. Men vi har ju 1½ vecka på oss :)
För övrigt är det bara 2½ vecka till vippen fyller 3 år! TRE! Det är ju helt sjukt, känns som att han är 11 månader eller nåt.. Och nej yasmine, jag tänker nog inte sluta kalla honom för valp trots att han blir tre.. Kanske när han fyller fem.. Tills dess får han så lov att vara valp :)
Carolin
Semestervecka 3- Hemma i Halån
världens härligaste promenadväg
sånt här måste man samsas med när man sover på golvet i morfars bil...
(obs, vi åkte bara en kort sträcka, annars skulle jag givetvis ha städat innan :) )
Lite agility hann vi också med. Store Nitis fick köra lite innan det var lillemannens tur. Miniyerkes fick vara med hela tiden :)
jag vet inte om detta är ett godkänt agilitymoment, men kul hade de iaf :)
blåser bubblor!
Ser ni rävungen?? :)
Där är den!
Vips: -Svea!! Svea!! Ser du den Svea?! Det var den jag berättade om! Den jag trodde var du! Ojoj, du skulle vart där svean, det hade varit SÅÅ kul att jaga den tillsammans med dig!
Ja, det visade sig att en kull med rävungar använde vägen som lekplats bara några hundra meter från min mammas hus. Första gången vi såg dom så kom vi och gick med hundarna som vanligt, rundade en kurva och där var dom plötsligt! Mamman varnade och de sprang iväg in i skogen. Vips och Raija blev lagom sugna på att springa efter! Tack och lov hade jag vippen kopplad då, annars hade vi verkligen fått se hur bra (eller dåligt..) nejkommandot sitter.. Vippen blev så glad att han var tvungen att smsa Svea och berätta om de minisveor han sett! Han kunde inte alls förstå varför jag kallade dom rävar, tollare var det ju helt klart! :) Efter det såg vi dom från bilen ett par gånger, men då sov vippen och märkte ingenting..
/Carolin
Ps. Tack Lena och Pysen för era kommentarer! Vippen saknar Pysen massor, men jag hoppas att de ska få leka lite när vi besöker dagiset någon dag!
Semestervecka 2- Vålådalen
vår stuga
På fredag eftermiddag när vi kommit fram pratade mamma och Markus med campingägaren och fick tips om en kortare tripp upp på fjället så vi bestämde oss för att den var lämplig att börja med. Efter en halv kilometer kom vi fram till en myr, vi muttrade lite, men försökte ta oss över.. Ett par hundra meter senare kom det ännu en myr, denna helt omöjlig att ta sig förbi utan att bli blöt.. Vi kämpade oss vidare för att komma fram till ännu en myr och sen ännu en... Någonstans där gav vi upp och vände hem, allihop dyblöta upp till knäna.. Dagen efter fick vi veta av campingägaren att vi följt fel skyltar och gått en vinterled istället för en sommarled! (mamma och markus påstår att han på fredagen sagt att vi skulle följa de skyltar som vi följde, men jag och vippen är tveksamma!)
första myren
På lördagen gick vi en längre led och även denna gång lyckades vi bevisa hur klantiga vi är! När vi kollade kartan dagen innan så bestämde vi en led som vi Inte ville gå då den verkade gå genom vanlig skog mest hela vägen.. Gissa vilken led vi lyckades hamna på? Just det.. skog, skog, skog.. Visserligen fin skog och fin stig, men det var ju fjället vi ville se! Efter lite fika så delade vi på oss så att mamma och milla gick samma väg tillbaka, medan vi andra gick åt andra hållet. Vi gjorde rätt val, kom in på en genväg och hamnade på campingen nästan direkt! På vägen stannade vi vid en fors och njöt av värmen och vattnet.. Vippen hoppade som bara den, men ibland blev hans ben för korta och han fick be om assistans (dvs bärhjälp) :)
fikapaus!
-aaaj! Vad gör du din dumma snorvalp!?
hehe :)
Bärhjälp :)
häärligt
Visst ser han glad ut? :)
På söndagen kom vi så äntligen in på rätt led som ledde oss upp på fjället! Oj så det blåste, men gud så vackert det var! Helt underbart att stå där omgiven av klippor och bara se berg och sjöar åt alla håll man tittade..
Väl nere från fjället gick vi tillbaka till forsen och grillade lunch. Otroligt mysigt!
titta på markus kläder så ser ni ungefär hur mycket det blåser..
Corgifnatt på fjället!!
Monsterögon!
Han fnattade läänge..
Ja inte ser han glad ut :)
... slutfnattat
längs den här (den rätta..) leden låg det brädor över myrarna :)
grillning på klipphäll
Grillning är tråkigt om man inte får smaka.. fast.. morbror är med.. tänk om.. tänk om han har korv?
...måste hålla mig vaken.. måste..
Tre otroligt härliga dagar med familjen blev det! Tanken var nog att vi skulle ha gått mer än vad gjorde i slutänden, men när vi alla hade blåsor hela fötterna så var det roligare att spela kort och prata!
Vippens bästa minne från hela semestern är nog lördagkväll när morbror krille åt korv. Vipsen frågade om han fick smaka och krille kastar till honom en HEL korv! Ojoj, ni skulle sett vippens ögon! :) Han var salig! Nog för att han fått lite halvstora korvbitar nångång, men en hel varmkorv har han faktiskt aldrig fått :)
/Carolin
Semestervecka 2- Valsjöbyn & Norge
Semestern har varit väldigt härlig, men rätt intensiv med saker planerade mest varenda dag.. Vipsen har gjort väldigt mycket och fått vara med överallt så han är trött, riktigt trött trots att han nu haft flera dagar att vila upp sig på..
Andra semesterveckan började med att vi bilade upp till norrland, en härlig tripp på ca 120 mil! Lilleman är så otroligt lättsam att åka bil med, han somnar direkt och sover tills man stannar bilen :) Vi kom alltså upp på måndagkväll och på tisdag åkte vi och min pappa iväg mot norge. Vi hade hyrt stuga i valsjöbyn, en liten by vid norska gränsen där vi alltid semestrade när vi var små. Stugan vi brukade ha då var tyvärr uthyrd, men campingen fungerade lika bra! Vi landade i stugan, tog en liten promenad till rengsfallet (det stavas faktiskt så) och sen blev det lite kortspel och godisätande.. Vippen skuttade runt i sängarna, tuggade ben och var allmänt nöjd :) Onsdag morgon var det dags att åka över gränsen och in i norge. Det är så vackert! Tyvärr hade vi väldig otur med vädret, det regnade och var dimmigt mest hela dagen så det blev knappt några bilder alls.. Vi åkte ända ut till havet, till en ort som hette Aglen. Väldigt väldigt vackert, men som sagt, knappt några bilder.. På vägen tillbaka var vi in och handlade lite- lösgodis kostar 139kr/kg i norge och en vanlig chokladkaka kostar 42kr! Norska kronor dessutom! Tur man inte gillar godis :) Även onsdag natt sov vi i valsjöbyn för att sedan åka hemåt på torsdag.. På vägen hem stannade vi vid hasslingsåfallet. Vippen tyckte iaf att det var otroligt kul och hoppade och skuttade och sprang som bara den bland klipporna! Han var nog glad att få sträcka ut sig ordentligt efter några dagars bilåkande..
Okej, slutpratat, dags för bilder!
Valsjöbyn:
Badar nedanför rengsfallet
Vippen vid fallet
Whisky, godis och kortspel...
Kaka och fejkcola :)
Norge:
Kissar i norge :)
drickapaus
när man slipper ligga i buren kan man passa på att sova så här
Hasslingsåfallet:
/Carolin
