Lillpalten!
Havandeskapsförgiftningen slutade i igångsättning efter en vecka på sjukhuset. Vi provade först med sex doser cytotec utan resultat och därefter en ballongkateter (fy fan vilken smärta!!). Den kom ut efter några timmar och då blev det dags för nån slags gelé. Därefter gick det snabbt! Två timmar med värkar innan han kastade sig ut till en förvånad barnmorska ;) Någon epidural hanns inte med den här gången, men tack och lov lyckades jag få några andetag med lustgas åtminstone!
Den 8/9 klockan 19.42 föddes vår fina lilla prins. Han föddes i vecka 34 + 0 och vägde 2020 gram och var 43 cm lång.
Eftersom han var så pass tidigt född och så liten så blev det neonatal för hans del. På grund av mitt blodtryck var har tvungen att ligga kvar på den andra avdelningen (perinatal) i två dygn medan Markus fick vara med lillen. Jag fick dock lov att gå in dit på dagen tack och lov!
Lillpalten fick ligga på värmemadrass, matas med sond och ligga med övervakning för puls och andning. Några direkta problem har han dock inte haft.
Förra lördagen, när han var en vecka och två dagar, fick vi äntligen lov att komma hem men med fortsatt stöd från hemsjukvården.
Sedan i söndags (när han var två veckor och tre dagar) är han utan sond och klarar sig med endast amning!
Världens bästa Emma har varit precis så underbar som vi hoppades. Hon vill pussa och krama lillebror hela tiden och är väldigt snäll mot honom ❤
Havandeskapsförgiftning/preeklampsi!
Ja då har man fått prova på nåt nytt då - havandeskapsförgiftning och inläggning på sjukhus! I torsdags, vecka 33 + 0, var jag på rutinkontroll på mvc. Direkt när jag kissade på urinstickan blev jag lite nervös för den visade på +3 på protein. Berättade det direkt för barnmorskan som höll sig lugn och sa att det inte var nån fara så länge blodtrycket inte var högt. Så vi kollade trycket och Japp, det var högt! Fick göra resten av undersökningen och sen ligga ner för att sev om det sjunkit, men då hade det stigit istället. Barnmorskan ringde in till förlossningen och dom ville att jag skulle komma in på kontroll. Jag fick förbereda mig på att eventuellt stanna över natten. Jahopp, bara till att ringa Markus som var på Österlen med jobbet och be honom komma hem. Hade Emma med mig hos barnmorskan vilket inte var så bra när det blev så där, hon blev rätt ledsen när jag blev ledsen. Hem och börja packa medan Markus körde som en galning (lagligt och försiktigt) från Österlen. Markus underbara mamma kom och hämtade Emma som var superledsen men som hann hämta sig innan dom gick.
När Markus kommit hem åkte vi in till förlossningen. Fick kolla blodtrycket, ta blodprov, urinprov och ctg. Bedömningen var att jag var tvungen att läggas in. Suck. Inlagd på perinatal då torsdagkväll och där är jag kvar.
Trycket har pendlat mellan 140/90 och en kort stund igår med 200/140. När det var som högst fick jag fruktansvärt flimmer för ögonen och mådde riktigt kasst. Fick medicin som gjorde att det sjönk och sen har det mest legat runt 150/110 och 150/100. Idag höll det sig vid 110 i undertryck trots medicin så dom satte in en till. Igår fick vi besked om att det bara handlar om dagar som jag ska behöva ha det så här och idag fick jag veta att dom vill sätta igång mig imorgon!! Nu blir det kanske inte så för det var fullt på förlossningen, men i så fall blir det nog på onsdag. Helt galet! Jag som varit helt inställd på att gå över tiden ska helt plötsligt föda i vecka 33! Det positiva om vi får vänta tills onsdag är att det kanske tar tid så vi kommer in i torsdag och då hinner han komma in i vecka 34 + 0.
Det är verkligen otroligt hur olika två graviditeter kan vara. Förutom tröttheten tycker jag nog att det varit lättare den här gången. Illamåendet gick över snabbare, ingen foglossning, inga direkta sömnproblem, inte behövt kissa så ofta... Men då slutar det så här istället. Typiskt!
