Vipsen & Emma

Tyvärr händer det inte så mycket just nu, varken på bloggen eller i Vipsens liv.

Jag jobbar heltid hela sommaren och när jag kommer hem har jag fullt upp med huset eller med att sova (att vara utan semester tär verkligen på krafterna). Försöker givetvis att ge Vippen det han behöver och det tror jag att vi lyckas med, men någon seriös träning blir det tyvärr inte.

De senaste somrarna har alla innehållit en massa roliga upplevelser, både för mig och Vipp. Det har varit fjällvandringar, lösspringande i jämtländska skogar, besök på djurpark, bad och en hel del träning. Den här sommaren innehåller tyvärr inget sånt alls utan är bara fruktansvärt tråkig.. Vippen har iallafall tre veckors semester med husse nu så han (dom) njuter ute i trädgården på dagarna. Själv ser jag bara fram emot hösten då jag kanske, äntligen, har tid att göra något skoj.

Nästa helg blir förhoppningsvis lite rolig både för mig och vovven. Då ska vi iväg på en heldagskurs i hundfotografering! Känns kanske som en lite onödig kurs, men att spendera sex timmar i skogen tillsammans med Vippen och trevliga hundar och hundmänniskor lät helt enkelt för roligt för att missa! Tror både jag och lillen kommer att njuta i fulla drag :) Har vi tur kanske jag dessutom får till något riktigt fint kort på honom!

 

Lydnadskursen är slut för den här gången och vi gjorde stora framsteg om jag får säga det själv :)

Momentmässigt är vi ljusår sämre än för något år sedan, men skall- och stressnivån är otroligt mycket bättre! Fick så många bra tips som verkligen hjälpte! Hade jag själv bara haft ork/tid/motivation att träna så mycket som behövs så tror jag att skallen hade varit borta nu.

Det tips som verkligen fungerar bäst på honom är omvänt lockande. Istället för att belöna honom med en kastad godis eller att han får ta den direkt ur min hand så får han ett omvänt lockande tills jag ser att han samlar ihop sig. Ju längre tid han måste vänta, desto bättre resultat! Om han gnäller/skäller så får han ett omvänt lockande utan att sen få godisen- för att påminna honom om att belöningen finns men att han måste göra rätt för att få den. På sista kurstillfället gjorde den här metoden att jag kunde gå fot med honom OCH göra flera svängar UTAN ATT HAN SKÄLLDE!!! Det har inte hänt på år tror jag.. Det är också extremt viktigt med hans minipauser. 3-4 omvända lockanden, sen får han söka lite godis för att lugna ner sig. Där, på sista träffen hittade jag motivationen. Jag såg ljuset! Insåg att jag faktiskt vill träna och att vi faktiskt fortfarande har möjlighet att komma någonstans! Vi får väl se hur det går.. bara tiden och orken också infinner sig :)

 

/Carolin