Vinterpromenad och ingen kaninjakt!



Dags för ännu fler promenadbilder! Igår tog vi oss en långpromenad på fälten som äntligen har frysit lite, har väntat på det hela vintern, men fram tills nu har de bara varit geggiga. Nu kom dock frosten så vi kunde gå där utan att förstöra för bonden!
När vi gick där mellan fälten så fick Vippen syn på en liten buske ute på ena fältet. Han tittade lite, verkade lite osäker och visade tydligt att han ville dit och kolla läget. Han brukar kunna reagera på såna saker som sticker ut och jag låter honom alltid (med få undantag) kolla vad det är så att han får känna sig lite modig och se att det inte är farligt. Den här gången tänkte jag dock att jag kunde passa på att träna lite. Gick ut en bit mot busken och bad sen Vippen lägga sig. Tänkte låta honom ligga kvar medan jag gick fram för att sen kalla in honom. Han hinner precis lägga sig och jag ta ett steg ifrån honom när det plötsligt sticker iväg en kanin ur busken! Det är bara ca 5 meter ifrån oss och jag blir osäker på hur Vippen ska reagera. Tittar på honom och han ligger kvar utan problem och bara tittar. Jag berömmer honom så klart och vi tittar tillsammans medan kaninen springer iväg en bit. Ber sedan Vippen följa med mig vilket han gör utan tvekan! Berömmer honom massor massor och han skiner av duktighet. Lägger honom sen ner igen och går iväg till busken som jag tänkt, kallar in honom och han kommer direkt till mig utan att titta efter kaninen alls! Sen skuttade vi tillsammans åt andra hållet och busade massor. Hade honom lös hela rundan efter det och han visade inga tecken alls på att vilja kolla var kaninen varit. Min duktiga duktiga hund!
Duktigheten var dessutom den andra för den här veckan. I måndags var han ute med husse och var lös på ett annat fält. Även där sticker det iväg en kanin några meter ifrån dom. Det fältet är inhägnat så Markus valde att avvakta för att se hur Vippen skulle reagera. Först stod han bara still och kollade, sen när kaninen hunnit kanske 5-10 meter så började han skutta efter den. Markus sa då ett enkelt "nej, kom!" och Vippen vände direkt och sprang tillbaka.Så jäkla duktig!! Som vi kämpat med hans jaktlust, vi har i princip aldrig vågat ha honom lös eftersom vi varit rädda att han ska sticka, men nu äntligen verkar vi kommit så långt att det funkar!! Litar definitivt inte på att han alltid skulle lyssna, men oj vilka framsteg vi gjort. VÄRLDENS BÄSTA HUND är han :) :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

kampar lite med kopplet :)

 

 

 

letar godis i träd :)

 

 

 

 

hjälper matte in med posten, kan ha råkat tappa lite :)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0