Norrlandsresan- nu är vi hemma igen!
Lördag den 22a började vi resan norrut- klockan 5 på morgonen! Rent livsfarligt egentligen eftersom vi båda somnade till bakom ratten x antal gånger.. Men när det väl började ljusna så gick det riktigt bra. I Nyköping plockade vi sen upp syster som kom med flyget från Tyskland. Klockan 9 på kvällen var vi framme. Jag hade oroat mig en del för hur bilresan skulle gå med Vipsen, men vilken otrolig hund! Så fort han kommer in i bilburen så lägger han sig ner och sen ligger han där! Inte ett knyst på hela vägen förutom när han ville ut och kissa.. 15 timmar i bil och han bara sov :) När vi väl var framme fick han träffa min pappa och det var nog kärlek mellan dem direkt :)
Efter några timmars prat var det dags att sova och då upptäckte vi det som har varit ett problem hela vistelsen där uppe.. Vipsen vaktar och skäller för allt! Här i lägenheten har han aldrig sagt ett knyst inomhus förutom ibland när Markus låser upp dörren när han kommer hem. Men hos pappa.. ojoj, han skällde hela tiden! Första kvällen skällde och morrade han konstant när min syster gick i rummet bredvid och när pappa rörde sig på undervåningen.. Resten av veckan har han skällt när han varit nere och någon gått på övervåningen, när han varit uppe och någon gått på nedervåningen, när någon öppnat en dörr, när någon gått på bron, när någon gått i trappen... Tack och lov blev det bättre på slutet av veckan, men även nu när vi är tillbaka i lägenheten så är han klart mycket värre än han var innan vi for. Tyvärr blir han ju även äldre så instinken att vakta och skälla kommer väl bara att växa.. Måste försöka dämpa det på något vis, men vet inte riktigt hur. Att ignorera fungerar ju inte så bra i en lägenhet med grannar åt alla håll.. Då blir vi nog vräkta innan han insett att det inte lönar sig att skälla..
Nåja, åter till resan. På söndagen var det dags för alla julförberedelser. Granen skulle letas, skinkas kokas, revbensspjällen fixas.. Jag vet inte riktigt hur vi lyckades, men vi hann faktiskt med allt! Jag hann även med att åka upp till min mamma en stund där Vipsen fick leka med hennes blandrastik Raija. Oj så kul dom hade! Dom lekte, lekte, lekte tills vi var tvungen att åka därifrån så inte Vipsen skulle köra slut på sig alldeles. Efter det var han så trött så att när vi åkte till min mormor så hälsade han knappt på dem, han bara slocknade på deras golv. Bättre första intryck hade han nog inte kunnat göra, så det var ju bra :)
På kvällen kom min bror ner med sin sambo och två barn. Hans 4 åriga dotter Ronja var helt fascinerad av Vipsen(hennes mamma har en rottweiler och en dobberman) och klappade och klappade.. Vipsen låg så lugnt och tuggade på sitt lilla ben i mitt knä och brydde sig inte det allra minsta. Han är verkligen underbar när det gäller sånt :)
Dagen efter var det julafton. Vilken härlig dag! Vi inledde allt med att öppna paketen som tomten lämnat under granen. De som klev upp senare fick dock ta sina paket från bordet, jag var nämligen tvungen att rädda dom då vipsen tyckte att alla paket borda öppnas av honom :) Efter det tog vi en lång härlig promenad på lägdorna. Vipsen sprang och lekte i snön och var så lycklig så.. Underbart!
13.00 började släkten dyka upp och då fick lillen sova bakom kompostgaller inne på pappas rum. Inga problem alls, han låg där inne hur snällt som helst
Efter några timmars prat var det dags att sova och då upptäckte vi det som har varit ett problem hela vistelsen där uppe.. Vipsen vaktar och skäller för allt! Här i lägenheten har han aldrig sagt ett knyst inomhus förutom ibland när Markus låser upp dörren när han kommer hem. Men hos pappa.. ojoj, han skällde hela tiden! Första kvällen skällde och morrade han konstant när min syster gick i rummet bredvid och när pappa rörde sig på undervåningen.. Resten av veckan har han skällt när han varit nere och någon gått på övervåningen, när han varit uppe och någon gått på nedervåningen, när någon öppnat en dörr, när någon gått på bron, när någon gått i trappen... Tack och lov blev det bättre på slutet av veckan, men även nu när vi är tillbaka i lägenheten så är han klart mycket värre än han var innan vi for. Tyvärr blir han ju även äldre så instinken att vakta och skälla kommer väl bara att växa.. Måste försöka dämpa det på något vis, men vet inte riktigt hur. Att ignorera fungerar ju inte så bra i en lägenhet med grannar åt alla håll.. Då blir vi nog vräkta innan han insett att det inte lönar sig att skälla..
Nåja, åter till resan. På söndagen var det dags för alla julförberedelser. Granen skulle letas, skinkas kokas, revbensspjällen fixas.. Jag vet inte riktigt hur vi lyckades, men vi hann faktiskt med allt! Jag hann även med att åka upp till min mamma en stund där Vipsen fick leka med hennes blandrastik Raija. Oj så kul dom hade! Dom lekte, lekte, lekte tills vi var tvungen att åka därifrån så inte Vipsen skulle köra slut på sig alldeles. Efter det var han så trött så att när vi åkte till min mormor så hälsade han knappt på dem, han bara slocknade på deras golv. Bättre första intryck hade han nog inte kunnat göra, så det var ju bra :)
På kvällen kom min bror ner med sin sambo och två barn. Hans 4 åriga dotter Ronja var helt fascinerad av Vipsen(hennes mamma har en rottweiler och en dobberman) och klappade och klappade.. Vipsen låg så lugnt och tuggade på sitt lilla ben i mitt knä och brydde sig inte det allra minsta. Han är verkligen underbar när det gäller sånt :)
Dagen efter var det julafton. Vilken härlig dag! Vi inledde allt med att öppna paketen som tomten lämnat under granen. De som klev upp senare fick dock ta sina paket från bordet, jag var nämligen tvungen att rädda dom då vipsen tyckte att alla paket borda öppnas av honom :) Efter det tog vi en lång härlig promenad på lägdorna. Vipsen sprang och lekte i snön och var så lycklig så.. Underbart!
13.00 började släkten dyka upp och då fick lillen sova bakom kompostgaller inne på pappas rum. Inga problem alls, han låg där inne hur snällt som helst
När det var dags för kalle anka fick Vipsen dock vara med. Ett sånt nöje kan ju ingen få gå miste om :) Vid paketutdelningen senare på kvällen fick han dock sitta och iaktta från pappas rum igen. Han fick faktiskt några paket själv av "tomten". En jättefin tomtedräkt med tillhörande tomtesockar av min syster och ett kamouflage färgat täcke av min plastpappa :)
På juldagen åkte jag, Markus, mamma, Vipsen och Raija till skogen så att hundarna skulle få springa och leka och det gjorde de verkligen! Raija har dock ben som är ungefär tio gånger längre än vad Vipsen är totalt så hon kan i princip gå fortare än vad han springer, fast de verkar inte riktigt bry sig, de busar för fullt ändå :)
Tyvärr fick Raija vittring på något och drog iväg ganska tidigt och var borta i kanske en halvtimme, men hon kom ju iallafall tillbaka till slut. Vipsen höll på att ge mig en hjärtinfarkt när han stack iväg efter Raija rakt in i skogen när hon drog iväg. Till slut var det bara hans små öron som syntes. Tack och lov insåg han till slut att snön var alldeles för djup för honom och kom tillbaka till oss. Vilken lycka! Sen höll han sig faktiskt hyffsat nära oss. Vi tränar mycket på "kom" och "stanna" och ibland fungerar det riktigt bra :)
På juldagen åkte jag, Markus, mamma, Vipsen och Raija till skogen så att hundarna skulle få springa och leka och det gjorde de verkligen! Raija har dock ben som är ungefär tio gånger längre än vad Vipsen är totalt så hon kan i princip gå fortare än vad han springer, fast de verkar inte riktigt bry sig, de busar för fullt ändå :)
Tyvärr fick Raija vittring på något och drog iväg ganska tidigt och var borta i kanske en halvtimme, men hon kom ju iallafall tillbaka till slut. Vipsen höll på att ge mig en hjärtinfarkt när han stack iväg efter Raija rakt in i skogen när hon drog iväg. Till slut var det bara hans små öron som syntes. Tack och lov insåg han till slut att snön var alldeles för djup för honom och kom tillbaka till oss. Vilken lycka! Sen höll han sig faktiskt hyffsat nära oss. Vi tränar mycket på "kom" och "stanna" och ibland fungerar det riktigt bra :)
När Raija kommit tillbaka fick hon låna Vipsens vante att leka med och då blev det fart på dem!
På annandagen åkte jag, pappa, syster och Vipsen till skogen för att kolla på en nybruten väg som pappa ville se. Vipsen njöt som vanligt, både i bilen på väg dit och sen när han fick springa i snön
Att fota ett corgifnatt är inte det lättaste, men här är mitt bästa försök iallafall..
Den 28e blev det ingen promenad i skogen, däremot på lägdorna hemma i byn.. En så otroligt vacker plats.. Eller kan det vara så att jag ser med mina "barnögon", att det är platsen där jag växt upp och haft de mest underbara och lyckliga år man kan tänka sig?
Den 29e fick Vipsen bekanta sig med såna där små människor, även kallade barn. Först var vi och hälsade på min brors ex och deras tvillingar Max och Tindra som fyllde 1 år. Vipsens första reaktion var att skälla vilket fick Max att storgråta.. Inte den bästa starten kanske :) Sen fick Vipsen sitta i mitt knä en stund och varva ner lite och det gick riktigt bra. Tills ytterdörren öppnades och han var tvungen att skälla, vilket återigen fick Max att gråta, stackarn.. Sen gick det bättre.. Vi satt på golvet medan barnen lekte. Vipsen var kopplad hela tiden, men enbart för att han ville leka med leksakerna, barnen brydde han sig inte om. Tindra vågade sig fram och rörde vid hans nos. Men oj så otäck den såg ut att vara. Hon ryckte tillbaka armen och hela hon typ drog ihop sig av avsky :)
På kvällen for jag sen hem till min kompis som även hon har en liten, Edvin heter han och är snart 10 månader. Vipsen fick följa med för att säga hej (när jag nu äntligen har något att vara stolt över så måste han ju visas upp för alla :) ), men sen följde han med husse hem igen. Även lilla Edvin var han tvungen att skälla på. Fast det var inte så konstigt eftersom Edvin kom i full fart med sin gåstol.. När jag lyft upp Vipsen (när han slutat skälla så klart) så hälsade de på varandra utan problem.. Min hund är så duktig :)
På kvällen for jag sen hem till min kompis som även hon har en liten, Edvin heter han och är snart 10 månader. Vipsen fick följa med för att säga hej (när jag nu äntligen har något att vara stolt över så måste han ju visas upp för alla :) ), men sen följde han med husse hem igen. Även lilla Edvin var han tvungen att skälla på. Fast det var inte så konstigt eftersom Edvin kom i full fart med sin gåstol.. När jag lyft upp Vipsen (när han slutat skälla så klart) så hälsade de på varandra utan problem.. Min hund är så duktig :)
Den 30e åkte jag utan Vips upp till min mamma. Det var faktiskt rätt skönt för då kunde jag (äntligen) få busa ordentligt med min Migo.. Migo fyller snart 9 år, men han kommer för alltid att vara min stora klumpiga valp.. Tyvärr är han bara så där underbar mot de han känner och han är inte riktigt pålitlig mot varken hundar eller människor. På grund av det visste vi inte riktigt om han skulle få träffa Vipsen alls. Men under veckan fick de hälsa på varandra några gånger i koppel och det gick jättebra. Vipsen märkte direkt att det inte var en hund man kunde busa med, utan en hund man var lugn och undergiven mot.
Det är inte alla hundar som har ett eget älghuvud som leksak...
Efter en halvtimmes bus med Migo så tog jag och mamma med honom och Raija på en underbar promenad i det härliga vädret..
Sen var det då nyårsafton och Markus födelsedag. Som vanligt i min familj bestod mycket av firandet i att äta, så massor av god mat och tårta blev det :) Vi var även upp en sväng så Vipsen fick leka en sista gång med Raija.. Han har förresten träffat mammas katt Ebba ett flertal gånger nu och han bryr sig verkligen inte ett dugg! Visst vill han nosa och leka lite med henne, men på ett väldigt lugnt och sansat sätt..
Efter tårta, mat och skålande i cider så var det dags för sista natten i norrland.. Klockan 5 klev vi upp (eller, jag och vipsen klev upp, milla och markus hade varit vaken i princip hela natten), packade bilen och sen begav vi oss.. Vipsen var lika underbar som på vägen upp. Han sov hela tiden och när han hade varit ute och rastat så sprang han självmant till bilen och ville åka igen.. Många långa timmar senare var vi framme här 20.30 igårkväll.. Tillbaka till stadsboendet.. Vipsen var överlycklig när han kom ut här och hittade sitt första tuggummi på över en vecka.. Han sprang som en tok in i hissen och han skällde till av förväntan när han kom in i lägenheten.. Det är ju kul att han trivs :) Jag fasar dock för de närmaste dagarna då han säkert kommer vara ett monster. Han är ju van nu att springa och leka varje dag och nu är det tillbaka till koppelpromenader och lite bus ibland i rastgården.. Hmm.. Måste ta och köpa mig bilen nu så vi kan komma ut till grönområdena även på vardagar..
Just nu sover han dock gott på sin kudde.. Nöjd och belåten efter 1½ vecka i norrländsk frihet..
Efter tårta, mat och skålande i cider så var det dags för sista natten i norrland.. Klockan 5 klev vi upp (eller, jag och vipsen klev upp, milla och markus hade varit vaken i princip hela natten), packade bilen och sen begav vi oss.. Vipsen var lika underbar som på vägen upp. Han sov hela tiden och när han hade varit ute och rastat så sprang han självmant till bilen och ville åka igen.. Många långa timmar senare var vi framme här 20.30 igårkväll.. Tillbaka till stadsboendet.. Vipsen var överlycklig när han kom ut här och hittade sitt första tuggummi på över en vecka.. Han sprang som en tok in i hissen och han skällde till av förväntan när han kom in i lägenheten.. Det är ju kul att han trivs :) Jag fasar dock för de närmaste dagarna då han säkert kommer vara ett monster. Han är ju van nu att springa och leka varje dag och nu är det tillbaka till koppelpromenader och lite bus ibland i rastgården.. Hmm.. Måste ta och köpa mig bilen nu så vi kan komma ut till grönområdena även på vardagar..
Just nu sover han dock gott på sin kudde.. Nöjd och belåten efter 1½ vecka i norrländsk frihet..
Kommentarer
Postat av: Mija & Morris
Tjenare Vipsen, Hur långt upp i Norrland har du varit, åkte du förbi Bollnäs/ Hälsningland.
Där bor jag med min Familj
Ha de så gott och busa på ...
Postat av: Morris
Oj så långt norrut du varit Vipsen, så långt upp har inte jag varit..
Men min pappa bor mkt längre upp i Norrland, så vi får se om jag kan åka upp någon gång och hälsa på honom...
MVh Morris
Trackback
