En promenad i skogen

tog vi igår, otroligt härligt! Det var säkert minst tre månader sedan vi sist var där..
Lille prutten fick springa lös en hel del och var jätteduktig! Förutom på slutet då hans lilla huvud var trött och han inte orkade lyssna mer :) Det var länge sedan han fick springa lös på det här sättet så det märktes verkligen att han blev helt slut både psykiskt och fysiskt. Ett spår fick han gå också och det tog han jättebra. Det märks dock att han inte får gå spår i skogsmark så ofta, han irrade betydligt mer än han gör när vi spårar på gräs.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Min älskade Migo har fått somna in..



Fick sms av mamma igår där hon berättade att min lille Migo inte finns längre.. Tio år blev han.. Pigg och glad har han varit hela tiden, men sista året har kroppen åldrats. Fettknölar på många ställen som spruckit och blivit infekterade.. Bakbenen har tappat muskler och kraft, gången har blivit svajjig.. Det var dags för honom att få somna..
Jag minns när vi skaffade honom. Jag var jättearg för Lady hade precis avlivats. Jag lovade mig själv och alla andra att jag inte skulle ha nåt med migo att göra, men efter några dagar (eller timmar) så gick det inte. Han var ju underbar! Som valp var han en säck potatis, ville aldrig göra nånting förutom att sova. Gå på promenad var lönlöst för man fick alltid bära honom hela vägen.. Helt låg han bara ute på bron och slappade, när han inte bet Boyen i svansen såklart :) När han sen blev äldre så kom energin och den kom i mängder! Han blev aldrig trött, kunde springa i hur många timmar som helst. Det kom även könshormoner som gjorde att han och Boyen inte alltid fungerade tillsammans, tyvärr. Med de kunskaper och den erfarenhet jag har nu skulle jag nog kunnat hantera det, men den person jag var då kunder det tyvärr inte, vilket gjorde att jag hade svårt att umgås med boyen och migo samtidigt.. Resultatet blev att det tog några år innan jag och Migo verkligen byggt upp vår relation, men när vi väl gjort det så var den stark!
Migo var aldrig någon social hund, vissa människor morrade han åt så fort han såg dom, men de flesta människor ignorerades helt. Med mig, mamma och Roger var han dock otroligt social, kontaktsökande och gosig. När man släppte honom lös så sprang han oftast bara några meter för att sen komma tillbaka och vilja bli klappad :) Om man stannade så kom han springandes på en gång och började rulla på marken bredvid en.. Skakade man på halsbandet kom han och satte sig och ville bli kopplad :)
Markus starkaste minnesbild är nog den av Migos huggtänder när han försökte hugga Markus i ansiktet :P Det var ingen rolig situation, men så här i efterhand kan jag faktiskt tänka på den med ett leende.. Det som hände var att jag och Markus satt på golvet och myste med Migo, han lade sig till och med i Markus knä. Efter en stund klev jag upp och satte med i soffan en bit bort. Någon minut senare reser sig Migo plötsligt upp, stirrar in i Markus ögon, morrar och hugger mot honom. Jag kastar mig över Migo och puttar bort honom. Han skakar av sig och kommer sen och vill mysa mer.. Behöver jag säga att Markus reste sig rätt fort och att han aldrig satt på golvet med Migo igen efter det? :)
Oj vilket virrigt inlägg.. Jag behövde visst få ur mig lite tankar.. Hur som helst, Migo var en väldigt speciell hund, helt underbar mot oss han kände. Vacker, klok, energisk, vänlig och värdig.. Han tog sällan(aldrig) en godis utan att få jobba för den, han behövde få känna sig duktig. Fenomenal på att spåra, otroligt duktig på att dra. Älskade att springa varv på varv på varv genom tunnlarna på agilitybanan.. En  skrutt helt enkelt..
Sov gott min stora klump..

 



En vecka med mamma!

Jag har ju glömt att berätta att min mamma nyss var här i en hel vecka! En helt underbar vecka!! Vi hade så roligt :)
Vi shoppade, fikade, hon var med på dagiset en dag.. Sen var vi iväg på turridning! Otroligt roligt! Och ännu roligare blev det när det visade sig att min häst var samma häst som jag ridit två terminer på ridskola här nere! Hur stora är oddsen att min gamla ridskolahäst säljs till just det stället dit vi åker på turridning? och att det dessutom blir jag som ska rida henne? Det var otorligt kul att få rida henne på tur, vilken skillnad! På ridskolan var hon trött och less, nu var hon pigg, glad och framåt!
Mammas sista dag här stack vi till Ullared!! Över 7 timmar spenderade vi inne på varuhuset med bara en liten femminuterspaus! Lagom trötta i benen, men superduperglada, var vi när vi till slut åkte hem :) Lite fattig blev man ju dock.. Men tack vare underbar familj som sponsrat med en hel del pengar så gick det bra :)
Nu längtar och väntar jag bara tills nästa gång mamma kan komma ner så vi kan göra om allt.. Min lilla mamma. Världens bästa!!

/Carolin

Världens bästa morbror!?

Jag har blivit tillsagd att Vipsens blogg handlar för mycket om Vipsen och för lite om min morbror, så därför kommer det nu ett inlägg om honom :)
Min superduktiga morbror Tomas har precis genomgått en magsäcksoperation (gastric bypass?) och redan gått ner 15 kilo! Det är så otroligt starkt att våga genomgå en sån operation! Jag hoppas att han är nöjd med resultatet och att allt fortsätter gå bra! 15 kilo är en super-prestation! !

Är du nöjd med inlägget? :)

Förresten Tomas- Köp en kylplatta till din nya bärbara dator så den inte blir överhettad!!

/Carolin

Ska man fortsätta med något som man inte tycker är roligt?

Kom nyss hem från vår andra tävling i lydnad. Den gick åt skogen! Vipsen var alldeles för sprallig, busig och taggad vilket var jättekul, men inte så bra poängmässigt :)
Platsliggningen som vi tränat så mycket på gick inte alls. Han reste sig ganska direkt, men la sig igen när jag gjorde tecken åt honom. En liten stund senare började han dock flacka med blicken åt sidorna och fick syn på en söt hund som låg bredvid. De tittade på varandra, svansarna börjar gå, den andra hunden flyger upp och springer på vipsen varpå han flyger upp och de springer iväg.. Suck.. Han lyssnade iaf hyffsat när jag vrålade ligg åt honom då så jag kunde gå och koppla honom.. Men då ville jag bara gråta. Vi tränar och tränar fast jag inte har nån motivation alls och så blir det så här ändå. Var är då nöjer i att tävla? Jag är bara så glad att de andra hundarna låg kvar så att vi inte förstörde för dom iaf. Folk som inte har koll på sina hundar vid platsliggningen är bland det värsta som finns på tävlingarna och idag var vi en av dom :( Men jag är överlycklig över att lillen iaf ville leka med den andra hunden och inte slåss, det trodde jag nog att han hellre hade velat, men jag hade tack och lov fel!
Resten av momenten var jättekul, men som sagt, inte så bra poängmässigt :) lillen busade sig genom allt!
Linförigheten var helt okej förutom en vänstersväng där han tappade fokus. Vid ställandet så satte han sig innan mitt kommando när jag gått tillbaka. Vid inkallningen så gick jag ifrån honom som man ska, men så helt plötsligt så kommer han och springer förbi mig. Han ställer sig framför mig, tokflinar och ser så sjukt lycklig ut. Jag kan knappt hålla mig för skratt åt min lilla tokhund :P sitta/ligga kvar är verkligen inte hans starka sida.. Vid apporteringen så förvirrade domaren mig vilket bidrog till att vipsen busade :) Domaren påpekade innan momentet att man inte fick sänka ner apporten när dom kommenderar utan man ska hålla den i rätt höjd direkt, annars fick hunden hoppa och ta den, typ. Och ja, jag kan tyvärr inte riktigt böja mig så långt ner att jag kan hålla apporten mitt framför vipsen utan den hamnar ju lite ovanför och när hon då kommenderade så blev jag nervös över vad jag skulle göra, så vipsen lessnade och hoppade helt enkelt upp och snodde den med hjälp av tassarna. Han tog den i munnen, gick iväg en meter och tittade på mig. Oj så gärna han hade velat springa iväg där för att försöka få mig att busa med honom! Det gjorde han dock inte :) Hoppet, tandvisningen och läggandet gick bra. Vi fick även full pott på helhet med kommentaren "ett trevligt ekipage" :) Vi stannade aldrig kvar för prisutdelning så jag fick inte mitt papper med kommentarer. Orkade inte vänta i flera timmar bara för ett papper.
Ja, så gick det idag.. Inte så bra med andra ord.. Jag har bestämt nu att vi inte ska fortsätta med lydnaden i dagsläget. Det är inte kul!! Jag är otroligt less på att bara traggla samma samma samma hela tiden och jag tycker inte om att behöva dämpa hans glädje när vi tränar/tävlar. Jag vill ju ha min bushund! Visst ska han ligga kvar när jag ber honom, men han är ju bara en liten skrutt och världen(de andra hundarna) är läskig! Jag älskar den glädje han visade idag, men i lydnaden så är den inte bra.. Jag och Yasmine har diskuterat mycket på dagiset att tävlingslydnad nog inte är min grej eftersom jag inte tycker att det är kul och idag fick jag det bara bekräftat. Det får nog bli spår eller rallylydnad i fortsättningen.. Det känns sorgligt då LP1 alltid varit min dröm ända sedan jag hade Boyen, men i nuläget är jag inte beredd att lägga ner den energi som krävs för att fixa det.. Vi kanske kommer igen när jag hittat ny motivation! Vi får se.. Jag älskar iaf min lilla plutt :)

Dagens poäng:

Platsliggning 0
Tandvisning 10
Linförighet 8,5
Läggande 10
Inkallning 0
Ställande 5
Apportering 5
Hopp 8
Helhet 10

=110poäng

/Carolin

RSS 2.0